Karlavagnen

00:01 Hej, jag är Arstelen här och du lyssnar på Kalamagspodden där vi den här gången pratar om platserna som betyder lite extra för oss. Kanske i byn där du växte upp, staden där din bästa kompis bor eller kanske i fjällen där du hittar ditt lugn. Hjärtligt välkommen! 00:24 Och det här är ju ganska trevligt. Vi har ju med oss här och nu Albin Svensson i Ängelholm. Hej! 00:31 God dag, ens god kväll. 00:32 Det är ju du som ligger bakom det här ämnet. 00:35 Jajamensan. Hur känns det? 00:38 Ja, det känns rätt bra. Det är Engelholm som sagt som ligger mig nära om hjärtat. Det är fyrd och uttrycksen här och kommer aldrig flytta härifrån. 00:49 Oj, du är ju inte så himla ung. Jag menar gammal menar jag, du är ju ung, det är väl så jag ska säga. Men du har redan nu bestämt att du inte ska flytta från Engelholm. 00:59 Nej, jag är ju 25 år nu och ska bli pappa nu med månad och det känns fantastiskt. Det är som sagt fyrd utvuxen här och fantastiskt mellanstor stad kan man väl ändå säga som har allt. 01:17 Vi har nära till stranden, sex kilometer lång sandstrand, nära till skog. Vi har Rönneå som slingar sig genom stan. Det finns väldigt många vackra byer här. Själva stan är jättemysig på alla vis. 01:35 Det här är ju så himla häftigt också för jag börjar direkt tänka på att vi är så himla olika vi människor. Man föds ju alltid någonstans, där är vi ju lika. Men sen så beror det på att man kanske vill utforska andra ställen om man nu har bott på en plats. Men du har aldrig känt en längtan att flytta därifrån. 01:55 Nej, alltså jag känner att jag som sagt har allt jag behöver i livet här. Det går ju inte att inte nämna Rögle BK till exempel här i Ängelholm. Det är ju det som sätter Ängelholm mycket på kartan och jag själv är ju väldigt engagerad supporter i TIFO-gruppen, bland annat Green & White TIFO som målar mycket TIFO vi är. Jag åker mycket på bortamatt och får en stor kärlek till Röglebäck och alla mina vänner och jag här och familj. 02:27 Det är stor kärlek till denna stan, verkligen. 02:30 Vad härligt. Jag tycker du beskriver det ganska bra, vad du tycker är essensen med Engelholm. 02:39 Ja, precis. 02:40 Finns det någonting som du har hört när någon har varit lite kritisk? Har du hört något sånt mot Engelholm? 02:50 Nej, det är inget jag kan komma på som sagt nej, faktiskt inte. 02:57 Bra fråga, men jag kan inte komma på något som, det här går inte. 03:04 Jag kan inte komma på något faktiskt. 03:05 Men det är så himla häftigt också att du redan nu vid 25 års ålder känner att du tänker bli pensionär i Ängelholm. 03:13 Jajamän, och sen är det ju så här också, vi har ju ett familjeföretag här i Ängelholm, ett glasmästeri. 03:20 Så tanken är ju att man kanske får ta över det i kommande tid kanske, eller framtiden sådär. Så kul att hålla det igång, fortfarande ett andräkt företag som funnits sedan 1953. 03:34 Wow, och så är det dina föräldrar som driver det nu då, eller? 03:37 Ja, absolut. Min pappa och min farfar. 03:40 Farfar är ökänd här i stan. 03:43 Alla känner glasaren, kallas han. 03:46 Vad häftigt. Men det är klart, sån kan ju också spela roll. Att du har den bakgrunden, att du föds in i en familj som har varit verksamma på platsen i flera år, sedan 50-talet. 03:57 Precis, och just Röglebeke också. Det är en stor del av mitt liv, verkligen. Jag tilläggnar så mycket tid till den klubben. 04:09 Går på alla hemmamatcher. 04:12 Var ju på alla 52 matcher, säsongen 2022-2023. Alla borta och hemma. Vi har ju rest mycket i andra städer, på tal om städer, som vi... Jag har fått uppleva många andra städer just Ängelholm men jag tycker verkligen att när man är iväg och reser så mycket så är man ju bara där och tittar matchen mer eller mindre men i och med att man får ju bo över ibland så får man ju upptäcka andra städer också. 04:41 Om jag skulle få hylla en annan stad som inte Ängelholm så skulle jag hylla Lilo. Det påminner rätt så mycket om Ängelholm. Jag vet inte hur Lilo är i storlek egentligen. Men en mysig stad och nära till naturer och det här. 04:59 Sen skulle jag säga att Sundsvall låter väldigt fint. Jag var ute och tittade på Timrå och Rögle. Men för Timrå och Sundsvall är det väldigt känsligt att det inte hör ihop. För Timrå ligger lite utanför Sundsvall. 05:14 Du har fått lära dig Sveriges geografi genom att du följer Hocken. 05:18 Ja men verkligen och jag såg ju på ditt inlägg nu på sociala medier att Umeåälven var det va? Ja jajamän stämmer bra. I och med att Björklöven var ju nykommande nu i SHL efter ett visst antal år så jag har inte hunnit att vara i Umeå än men vad jag har fått höra så är det också en väldigt trevlig stad. 05:39 Vad kul, vad roligt att du kan bjössa på det det är ju himla härligt men en fråga Albin, om du nu hänger med på alla hem- och bortamatcher det måste ta ganska mycket tid och det måste bli dyrt också för dig 05:52 Ja, framförallt den säsongen jag var på alla matcher. Det blev nog en 40-1045 med alla flyg, bensin och tåg och hotellnätter framförallt. Men det var värt. 06:06 Men Albin, hur känns det då att vara på Bortastås och åka till exempel till Luleå? Där kan det inte vara så himla många röglefänster på den läktaren. Hur känns det att stå där då? Kanske fem stycken? 06:18 Ja, men det känns bara kul. Man gör ju inte det för uppmärksamhet eller något sånt här, utan det är genuin kärlek till klubben. Men det är en konstig känsla. De flesta som är på plats när det är lite längre ifrån, de är ju folk som bor där. Och Lille är ju väldigt många studenter och folk som pluggar där ute och som... Gå på matcherna men ändå håller kvar det här med att om man har kopplingat Ängelholm sedan innan att man fortfarande håller på Rögle och det är fint. Och det tycker jag alla ska göra som har någon slags koppling till sina städer när man är uppvuxen. 06:55 Man håller på sitt lokala lag från rötterna. 07:01 Oavsett så tänker jag Albin, du måste ju ligga väldigt nära att bli ambassadör. För jag har aldrig hört så mycket bra ord. Precis det här tycker jag är så himla härligt att jag ska få prata med en massa människor som får berätta om just sin plats som man har hittat. I ditt fall så är det helt otvivelaktigt att det är Ängelholm. Innan jag lägger på med dig Albin, hur kommer det att gå då för ditt kära rögle i år i Sverige? 07:28 Ja, det är ju andra året med vår tränare Dan Tangnes och vi alla vet hur det gick förra året. 07:37 Och Dan kommer ju in med liksom, vad ska man säga... 07:43 Vi ska bygga något bra under en längre tid. Målet var ju inte att gå till final. Målet ska alltid vara där såklart. Men en liten ödmjukhet att bygga ut något bra med tiden. Det kan bli lite så nu andra året. Det gick bara förra året att förväntningarna är där ute. Allt det ska vara. Det har varit lite knackigt nu i början tycker vi. Det är powerplay framförallt. Det går inte. Men vi ligger ju ändå i topp sex. Vi tar ju poängen. 08:13 Vi har några växlar till, absolut. 08:15 Vi får se helt enkelt. Men du Albin Svensson, tusen tack. Dels för att du föreslog det här underbara ämnet och för att du också kunde vara med och berätta om ditt kära Ängelholm. 08:26 Tack så mycket. 08:27 Ha en fortsatt trevlig kväll. 08:29 Detsamma du. 08:33 Och då ska vi se om vi har med oss Simon Åkesson. 08:38 Ja, tjena. Det var jag. Hej, hej, hej. Du ringer från Eslö, va? 08:43 Jajamän. Okej, och då undrar man ju vilken plats betyder mest för dig? 08:49 Ja, men alltså jag tycker Luleå har en centralplats i mitt hjärta i alla fall. 08:55 Det är ju så spännande. Nu är du andra skåningen som nämner Luleå, för det gjorde ju faktiskt Albin också. Hur kommer det här sig? 09:03 Nej, men det får göra en lång historia kort. Alltså, jag fick tjänstledigt av mina arbetsgivare och bredda av öjorna och testa på mitt... Ja, jag tänkte ha ett litet sidoprojekt inom bar. Och då sökte jag lite upp i Norrland. Jag skulle egentligen jobba på PTO Havsbad. Men så blev det ändrade planer. Jag bara kände att nej, det var nog ingenting för mig. Och lite av det här med... 09:33 Med boendet och sånt. Sen av slumpen så fick jag tillgång till ett jobb i Luleå på en båt där som är gjort som en sommarkrog. 09:44 Och sen fixade jag boende med kort värsel så allting bara trillade på plats. 09:50 För att åka från Eslöv till Luleå är ju som upp och ner på allting egentligen, men du trivdes där. 09:57 Ja, verkligen. Ja, det är helt overkligt. Men som sagt, ja, det är bara den här vägen att funka, så det var jätteskoj. Så jag är tacksam för att det löste sig verkligen i eftertimmen. 10:12 Är du kvar där nu eller? 10:14 Nej, absolut inte. Det var ju liksom ett sommargig. 10:19 Men du har inte funderingar på att flytta dit om du trivde så bra? 10:23 Ja, det är ju tillfället som precis som allt annat. Men jag gjorde ju även en vintersäsong i Kobdalis utanför Luleå. Men sen kom pandemin och slog under benen på en. Så det blev inte så länge att vara där. 10:38 Nej, förstås. Tror du att det hade slutat annorlunda? Eller det vet man ju inte. Men pandemin gjorde ju att du fick åka hem det helt enkelt. 10:44 Ja, det kan man säga. För då fick jag ju känsla lite igen. Och sen min kollega som var lite i riskgrupp där på grund av åldern, han vågade inte komma till jobbet så fick jag ju åka hem igen. 10:57 Ja, du ser. Men hur skulle du beskriva att bo så långt uppe i norr? Alltså, vad var känslan? 11:03 Ja, men det var underbart. Jag fick ju höra lägenhet i andra hand ute på ett område som heter Björksgatan. 11:13 Så jag fick liksom min rytm där och började cykla istället. Jag var så van vid att köra bil till jobbet varann där. Jag fick höra fågelkvittor när jag cyklade till krogen där. Ibland körde man långpass och var i bistron, mer dagtid, lugna gäster och sånt. Och sen blev det ju främst nattklubb som man körde. Och då jobbar man gärna fram till fyra när man cyklar hem så var det ju ljust ute. 11:39 Visst är det lite häftigt? 11:41 Ja, det är helt overkligt. 11:44 Jag är på med tungla och slängde och skramlade med det. Då var det ljus där ute så man fattade ingenting. 11:51 Och jag tycker att det är tvärtom att åka söderö på sommaren är så otroligt mysigt när det blir mörkt på kvällarna. Så det är väl det där att man får testa något nytt. Det är väl det som gör att det blir lite häftigt. 12:01 Ja, men exakt. Det är som att vända på ett mynt. Det blir helt omvänt. 12:06 Jag har bara positivt att säga om det. 12:09 Underbart, Simon Åkesson. Det är så härligt att få in alla dessa berättelser. Tack för att du var med i Karlavagnen. 12:15 Tack för att jag fick vara med. Ha det så bra. 12:19 Eja Lövgren skriver bland annat Varamon i min stad Motala blev en promenad vid solnedgången i dag. 12:31 Då åker vi till Rådmansö, Monica Lindgren. Hej! 12:35 Hej! 12:36 Ligger i Nortelje. 12:37 Här är jag. 12:38 Ja, här är du. Vad härligt. En fredag vill du vara med här. Det är ju så himla trevligt. 12:42 Ja, vi ser det. 12:43 Är allting bra med dig? 12:46 Allt är bra. 12:47 Absolut. 12:48 Vad har du för betydelseplats som du tycker är lite mer speciell än någon annan? 12:53 Ja, men det är Leksand för mig. Jag gick på folkhögskolan där i början på 60-talet. 13:02 Och det var det lyckligaste och bästa året i mitt liv faktiskt. Och jag träffade min man där. Vi var 50 elever, varav det blev tre par gifte sig där då. Jaha det. 13:20 De brukar säga att folkhögskola är äktenskapsskola. 13:25 Det kan jag skriva under på, för mina föräldrar har gått samma väg. 13:30 Det är så. 13:32 Ja, det är nog ganska många. Man är ju i den åldern och man inte riktigt vet vart man ska... 13:40 Man har slutat vanliga skolan och har inte börjat jobba kanske. Jag brukar tipsa mina goda vänner som inte riktigt vet vad de ska göra. Gå ett år på folkhögskolan, du kommer aldrig att ångra det. 13:58 Det blir familj och barn och grejer. 14:03 för många. Nej men Leksand var ju en sån lagom fin by också. 14:08 Men jag måste fråga dig, hur länge bodde du där? För nu bor du ju inte kvar där. 14:14 Nej, jag bodde ju bara ett år på skolan. 14:18 Och du gjorde så starkt intryck så att du fortfarande har det här kvar. 14:22 Ja, absolut. Jo men det var ett fantastiskt år och så träffade jag min man där och vi gifte oss och fick Tre barn och flyttade då till Rådmansö eller där jag är uppvuxen på Rådmansö. Men hela byn, den är ju skärmig och fin och så har vi ju hockeyn som man... 14:44 Ja, och så köpte vi ett fritidshus i närheten av Leksand i Vikarbyn. Och där bor min människa son, vår bofas där nu. 14:55 Så du har lite koppling fortfarande till Leksand kan man säga? 14:58 Ja, precis. Absolut. Och när man ser det namnet, om man ögnar igenom någon artikel och det råkar stå Leksand någonstans. 15:09 Så det är ett ord och ett namn som... 15:12 Sticker ut på något vis. Man ser det alltid och hör det när det är prat om. Men det är något väldigt speciellt. 15:22 Men pratade du och din karl någonsin om att kanske flytta tillbaka? 15:27 Nej, det gjorde vi inte. Faktiskt inte. Men vi köpte det här då. 15:33 fritidshuset eller ja det var ett vanligt stort hus som vi hade som fritidshus. Nej det gjorde vi men vi åkte ju ofta upp på läx till på hockey och så. Det är ju 40 mil, 30-40 mil men vi åkte ju ofta upp och kolla på hockey och På somrarna också. Nej, men Leksand är något speciellt. Jag säger bara det. Ni som ungdomar som inte vet vad ni ska göra. 16:01 Ta en kurs på Leksands folkhögskola. Och nu har de så himla mycket, så mycket. Det hette ju Handverkarnas folkhögskola. 16:12 Men jag gick en sån här kontorslinje- 16:17 Det är härligt att folkhögskolorna finns kvar. Man märker också att de brukar försvinna lite grann nu också. Vet du för övrigt vad namnet Leksand kommer ifrån? 16:29 Nej. 16:29 Ska jag berätta? Vet du? Ja, eftersom att jag vet allt. Jag har ju så tur att jag har en dator som jag kan lägga. Berätta det. Jag har alltid tänkt på leksand. Om man säger leksand så tänker man att det kanske är leksand. Men det kommer faktiskt från fornsvenskans leksand. 16:47 Leken är lek. Men sand i slutet, det liksom kommer från alltså betyder ungefär land eller byggd. 16:57 Från fornsländska. Så då blir det liksom läkarsland, kan man väl säga. Eller läkarsbygd. 17:03 Okej. Ja, men det var ju intressant. Ja, du ser. Jag sa just att jag pratade med Björn Ranelid på Galavagnen och då skulle man... 17:17 vilket var det vackraste ordsnamnet. Och då ringde jag också, sa han Leksand. Och då sa han just, ja men det är ju ett fint namn. Det är lek och det är sand. Ja, men det är ju fint. Då tyckte han, ja ja. Men då vet vi det, vad det betyder. 17:33 Och så har det lite kul att det har varit ett litet hockey-tema genom alla som har ringt in här nu. Ja, har det varit bra? Från Ängelholm och Rögle. 17:42 Ja, jag har de Rögle, precis. Ja. Men Leksand ligger ju inte i fina serien just nu. 17:50 De ligger där under. Men det är ju lika spännande ändå. 17:53 Eller hur, om man kan tycka om Leksand lika mycket som plats. Monica Lindgren, tusen tack för att jag fick prata med dig och ha en trevlig helg. 18:01 Tack, stanna detsamma till dig. 18:03 Ha det gott. Hej, hej. 18:06 Hallå, Yvonne Karlsson. 18:09 Hallå, hallå. 18:10 Ring ifrån Wallentuna. 18:12 Jajamensan, där bor jag. Och där trivs jag mest. 18:18 Det är så, för det var det jag tänkte. Nu har vi haft några som har ringt och beskriver platser där de inte bor, vilket är ganska häftigt. Men du trivs bäst i Vallentuna? 18:28 Absolut, jag har bott där i 20 år. 18:33 Och trivs på landet. 18:35 Men vad är det som gör att Vallentuna är bättre än de platser du har bott på tidigare då? 18:40 Ja, jag vet inte. 18:44 Lugnet, fridfullt, bra grannar. 18:51 Men vi skulle prata om lite annat heller. 18:56 Nej, jag vill veta vilken plats betyder mest för dig. Och då säger du Wallentun, då får jag ju tro på dig. 19:03 Absolut, ja. 19:06 men jag har varit på undergravning idag och kyrkogårdar väldigt fridfullt för mig också det är så men om du får välja mellan Vallentun och en kyrkogård var skulle du säga att du trivs bäst då? 19:26 ja det är ju hemma hos mig där jag bor absolut men det känns ändå som att du gillar kyrkogårdar Ja, jag har ju många gravar att besöka. 19:40 Så att det är fridfullt att åka till kyrkogårdar. 19:47 Hur ofta besöker du kyrkogårdarna? 19:49 Ja, så ofta jag kan. 19:52 Allra helst nu innan allhelgården så har det blivit mycket. 19:59 Och sen har jag ju en grav där min ofödda dotter ligger- Som jag besöker ofta också. Så det blir ofta. 20:13 Men Yvonne, kan du berätta hur ett besök ser ut? Vad känner du när du går där? 20:19 Vad gör du när du är där? 20:22 Ja, det är fridfullt. Jag går dit, tänder ljus. Ser till att graven ser bra ut. Och lägger blommor. Eller nu har det ju varit... 20:35 Ljung. 20:39 Så att ja, det är fridfullt. 20:43 Men känner du, brukar du minnas tillbaka på dem du besöker eller hur går tankarna när du är där på platsen? 20:50 Absolut tänker jag tillbaka. Hur det har varit. 20:57 Dottern som ligger där, hon skulle ha fyllt 47 år. Ja. 21:04 Självklart så tänker jag tillbaka hur det hade varit. 21:13 Mina sfärföräldrar ligger ju... Man tänker ju tillbaka, absolut. 21:21 Känns det som att du har dem nära när du är där? 21:24 Absolut, absolut. Jag gör det. 21:29 Ja, ja. Ja, ja. 21:32 För det där är ju... Ja, vad sa du? 21:36 Nej, min man, han jobbar ju inom kyrkan. 21:39 Jaha, okej. 21:41 Ja, han är kyrkvaksmästare. Nej, men man får ju sina tankar när man är i kyrkan. Det var samma dag. Vi var ju på en begravning idag. Och när man sitter i kyrkan, då tänker man ju tillbaka... 22:01 hur livet har varit och hur det ska bli. 22:06 Men vad är känslan? Blir det en tröst för dig eller blir det en påminnelse? Vad landar du i när du går därifrån? 22:14 Bara en tröst och en påminnelse. Hur det kommer att bli. 22:20 Absolut. Det är så himla fridfullt att vara i kyrkan och på kyrkogården. 22:29 Ja. 22:31 Men händer det att du tar en promenad där istället för att gå någon annanstans? 22:39 Nej, när vi är i kyrkan, där vi har vår dotter begravd så går vi dit och ser till att det är bra. Sen går vi därifrån. 22:54 Men det är ju det där som är så härligt att man har på något sätt en fysisk plats att träffa nära och kära på något vis. 23:02 Absolut, absolut är det. 23:07 Ja, ja, ja, ja. Det här tycker jag var ett härligt inspel att få höra att kyrkogården är en bra plats. Även om du nu också framhöll Vallentuna helt klart. Men det är väl lite två olika platser kan man ju också konstatera. 23:18 Ja, Vallentuna är bra vet du. Ja. 23:21 Och jag bor på landet och det här är jättebra. 23:25 Ja, det låter ju fantastiskt. 23:26 Jag trivs alldeles utmärkt. 23:29 Men du, Yvonne Karlsson, då hoppas jag att du och din man får en trevlig helg. 23:33 Detsamma till dig. 23:35 Ha det gott. 23:37 Detsamma. 23:38 Hej då. 23:39 Ha det bra. Hej, hej. 23:43 Och då hamnar vi faktiskt i huvudstaden Stockholm. Hej, Ulla Karlsson. 23:48 Hej. Du bor i Stockholm. Bor du mitt i innanför tullarna? Nej. 23:55 Jag bor i Ficka i Norsborg där jag har bott i 56 år i samma lägenhet. 24:02 Ah, i 56 år. Då undrar man ju, nu blir det så spännande att höra om det är Stockholm eller om det är någon annan plats som du tycker är mest betydelsefull. Vilken är det? 24:12 Ja, vad jag tänker på väldigt mycket så är det Särna uppe i norra Dalarna Ja, och hur kommer det sig? 24:22 Det kommer sig av att när mina föräldrar skilde sig när jag var tre års ålder tror jag så tog min mormor och morfar som bodde där uppe tog hand om mig väldigt mycket jag var väldigt mycket där har väldigt mycket minnen därifrån Min lilla runda mormor och min morfar som kom hem med goa rödingar. 24:54 Vi åkte ut till honom i skogen med en smörask. Den asken har jag kvar som fortfarande luktar smör. 25:05 Wow, det är ju häftigt. 25:09 Det är det jag lovar dig. Jag vill aldrig göra mamma. Jag är 81 år nu. 25:16 Jag var mycket där. 25:20 Vi åkte till Färbodan ibland. 25:23 Jag tänker ofta, jag kan nästan gå förbi en mässmörsask och tänka på när vi åkte till Färbodan och köpte mässmör och riktigt smör som saftar sig lite när man bräddar på mackan. Och morfar som alltid, du vet när vi hade med sig en limpa till honom, så bräddar han smör på limpan och sen skar han av. 25:49 Ja, men då det där är klassiker, jag höll på att säga. 25:52 Är det det? 25:53 Jo, men jag har sett det och jag undrar om inte min morfar gjorde det där också, framförallt när han var ute i skogen. 25:58 Precis. 25:59 Smör på och sen börjar jag. Ja men det är lite märkligt. Nu när man går på Ica så toppar man i limpan sådär och får en färdig skiva. 26:08 Ja. 26:09 Men du, Ulla, jag tänker att du var ganska ung här. Du var någonstans, vad sa du, fyra år eller någonting? 26:13 Ja, tre, fyra år. 26:15 Och då tänker jag, i den åldern så är ju allting nästan som en saga. 26:19 Alltså, man tycker allting är så häftigt och det är nästan som att man upplever allting på nytt. Hur mycket kan det liksom ha påverkat att du har så fina minnen? 26:27 Ja, men jag kommer ihåg så mycket när morfar kom hem med... lingon och mormor och jag rens. Hon hade någon sån här ränna. 26:43 Vi pillade bort alla blad. 26:48 Hon hade på förskrukan en sån här stor typ höganäskruka. Men lite jämt att ta med den lite lingon in. Jag tror vi åt lingon till allting. Det var liksom... 27:03 Nej, jag tänker väldigt mycket. Ja, det är något som sitter där. Och morfar vet, han hade en häst där han höll ju på med timmer och grejer. Han hade en häst som hette Docka. 27:19 Och han gick ju bredvid hästen. För det inte skulle bli för tungt. Förstår du? Och sen när han rakas och gjort sig fin när vi skulle komma. Han var lite darrhämt. Så det var en små klisterlappa. 27:35 Men jag tänker, du pratar ju också om din mormor och morfar. Det känns som att du kände dig väldigt trygg där. 27:41 Åh ja. 27:42 Åh ja. 27:44 Det gjorde jag verkligen. 27:45 Det var mysigt. För att det... Ja, som sagt, mina föräldrar skiljde sig. Det var inte så kul här hemma. Då i Stockholm. 27:56 Men visst är det så häftigt det där också? För det känns som att de hade ganska mycket att göra. Ändå så märks det ju att det... Ja, men du vet. Det fanns ju inte tv och grejer och sånt skit. Utan när man... 28:15 Man gick väl och höll mormor i kjolen lite. Ja, det fanns. Fast hon var ju ganska sträng och sådär mot mig. 28:23 Så att... Inte någon jäkla dalta. Nej, inget dalta. 28:27 Men en fråga, har du aldrig liksom under ditt liv, du sa att du var 81 år nu, har du aldrig känt att du skulle vilja bosätta det där någonting? 28:37 Nej, inte där. Men jag och min man vi hyrde Ursäkta, fick jag någon kråka? Vi hyrde torp i Sigtuna i nästan 40 år. Då blev jag lite så här bonny. Lite i den. 28:56 Jag gillar väl lite det där. 28:58 Vad härligt. Så det här är en plats som du förknippar med din barndom. Hur länge höll du på att vara där? Hur många år höll du här på? 29:08 Jag var kanske där bara något år, men sen åkte vi väl upp emellanåt mamma och jag och då kommer jag inte ihåg hur det var men jag minns så väl om det var någon gräns man fick inte man fick vilja åka gratis när man var liten och sa mamma såhär du kommer ihåg det var såhär gröna gardiner i tåget för fönstret med en lädring Man sitta där och gömma sig lite. 29:43 Och var det kanske sex år man åkte gratis? 29:48 Och då var det väl, konduktören kom och frågade. Hur gammal är Dilda? 29:55 Jag är sex men när jag åker tåg är jag väl fem? 29:59 Jag tror det var någonting sånt där. 30:03 Ja, man ska ju vara ärlig. Eller hur? Det är många föräldrar som har åkt dit på det där. 30:09 Det finns ju inget ärligare än barn. Nej, jag är ju... 30:12 Men barn är väldigt ärliga. 30:15 Fantastiskt. Men du, Ulla Karlsson, det här var ju underbart att få höra om den här platsen Docerna uppe i norra dagarna som fortfarande du har kvar som bästa platsen. 30:26 Ja, jag tänker väldigt, väldigt ofta. 30:29 Superkul. Tack för att du var med i Karlavagnen. 30:33 Och ha en trevlig höjd. 30:36 Ja det är samma. Ha det gott. 30:38 Hej. 30:41 Och då säger jag hej till Roger. 30:47 Hallå Roger. Hej. Ja men hej. Hej, jag är här. Du heter Widel i efternamn va? 30:52 Vinnell. Vinnell, det var helt galet med bokstäverna kan jag säga. Ja, ja. Då vet vi det. 30:58 Så kan det vara, så kan det vara. 31:01 En betydelseplats för dig, vars är det? 31:05 För mig är det en plats, eller en ö som heter Sypan i Medelhavet. Åh wow, hur kommer det sig? 31:12 Det kommer sig att jag gjorde FNs gäst där. Jag har gjort tre omgångar där nere. 31:22 Är du kvar? Jag sitter och lyssnar. Du är superintressant. Sluta inte. 31:27 Jag har gjort tre vänder som FNs soldat på Cypern. Det är länge sedan. 1978 började jag, första vändan. 1978, 1979, 1979, 1980 och 1982. 31:41 Och den sammanhållningen man får när man gör en sån här utlandstjänst, den är så helt otrolig. 31:51 Men går det att förklara på något sätt? 31:53 Nej. 31:55 Man måste ha upplevt det helt enkelt. 31:57 Man måste ha upplevt det. Vi har fortfarande kontakt. Vi hade en återträff här nu för några år sedan och då var det 40 års jubileum. Det var ju 45 stycken som träffades. 32:09 Men wow, hur var det? 32:12 Det var helt fantastiskt. 32:15 Vi har fortfarande kontakt med en kanadensisk kille som låg på Camcom, kanadensiska sidan. 32:25 Honom har vi fortfarande kontakt med varje månad. Han har varit här i Sverige tre gånger och träffat oss. 32:34 Men det här är ju så häftigt. Du har gjort FN-tjänst på Cypern tre omgångar i ditt liv. Hur många månader är man där då? 32:43 Man är där sex gånger, eller sex månader åt gången. 32:47 Så att du har varit där i totalt ett och ett halvt år. Och det här var 80-talet. 32:54 Ja, 78-82. 32:57 Och fortfarande så betyder det här liksom... 33:01 Oerhört mycket. 33:03 Jag har suttit i kväll. 33:06 Jag är med i en organisation, eller en grupp som heter VRR, Veteranstöd Rapid Reaction. 33:14 Ja. 33:15 Det är en förening som bildades för... 2014 bildades den. 33:21 Och deras enda uppgift är att hjälpa utlandsveteraner som har hamnat i ekonomisk knipa. 33:29 Och det är jättevanligt. 33:35 När de kommer hem och... 33:37 De mår bra och sen helt plötsligt kommer PTSD och så vidare. 33:42 Men nu är jag jättenyfiken Roger på... 33:48 Vad är man med om under en sån här sex månadersperiod? 33:53 Det är så olika. 33:57 Vi låg ju ute på OP, det var ju SENS Post... 34:03 Och där låg vi åtta killar i några baracker och sen hade vi en påskur. 34:10 Och vi skulle ha bevakning hela tiden. 34:13 Så en man satt i påskuren 24-7. 34:18 Sen hade vi lite patruller som skulle utföras. 34:22 Och sen skulle vi laga våra mat själva och vi fick fixa allting själva. 34:27 Underhåll på baracker och så vidare. 34:32 Eh... 34:35 När man är mellan 18 och 20 år så är det en väldigt bra lärdom att lära sig. 34:46 Man tar hänsyn till varandra, man lär sig samarbeta i grupp. Man tar hänsyn till varandra och så vidare. Det finns ju knappt i svensk samhälle idag. 35:01 Men skulle du säga att när man gör en sån här FN-tjänst i alla fall då, var det riskfyllt? 35:09 Inte för oss som var på sypen på den tiden, inte speciellt mycket. 35:15 Men sen hade det ju senare tider nu när folk har varit i Afghanistan, Forna, Jugoslavien och så vidare– Där var det ju väldigt riskfyllt. Vi förlorade ju ett antal människor där. Ett antal svenskar som stupade. 35:35 Och det är de som du jobbar med som har hamnat i PTSD? 35:38 Jajamensan. 35:39 Det var inte de som var i princip just på Sypen då? 35:45 Ja, Sypen var ju väldigt tufft. 1974 när turkarna invaderade. Det var ju bara fyra år innan oss- När turkerna invaderade Famagusta då. 35:59 Och svenskarna låg ju i Famagusta då. 36:03 Och då fick ju de till uppgift att evakuera alla turister som var där då. 36:10 Och då stupade ju några stycken svenskar också i det här sammanhanget. 36:17 Och jag har ju kontakt med många i alla de här leden. 36:23 När vi jobbar ideellt i vårt samarbete. 36:28 Jag skulle gärna vilja prata mer med dig om det här med PTSD-arbetet. Men nu handlar ju allting om det här med vilken plats som är mest betydelsefull. 36:36 Platsen Sypen. 36:41 Det är ju en underbar turistö. 36:45 Fan och Gustav var ju det stora turistö. 36:50 Turistområdet då. 36:53 Sen när turkarna invaderade så vändes det om till Limassol. 36:59 Då var det ju Limassol som var turistområdet på södra sidan. 37:05 Men du gjorde ju FN-tjänsten där lite senare. Har du återvänt, har du varit på Sypen efter din FN-tjänst? 37:14 Ja, jag var där... 37:17 Jag vill säga 85 eller någonting sånt kanske, 86. 37:24 Och då var det ju Ayanappa som gällde. 37:27 När jag var nere 78, då var det ett hotell där uppe. Det var allt som fanns och sedan en fiskeby. Ja. 37:35 Idag är det värsta part istället. 37:38 Ja det kan man lugnt säga. 37:41 Ja det kan man lugnt säga. Det går inte att jämföra. 37:45 Hela ön är förstörd mot vad jag kommer ihåg där. 37:52 Roger, det var fantastiskt trevligt att få höra det här. Det är så häftigt också att höra dig. Du har varit där totalt i ett och ett halvt år och ändå så sitter ni kvar så pass mycket. Och att ni håller kontakten, det är ju helt fantastiskt. 38:09 Det är det vi gör och att vi hjälper varandra. Vi har ju ett ordspråk som säger att alltid tillsammans, ingen ska lämnas bakom, alla ska med hem. 38:21 Oavsett om du får bekymmer tio år senare så står vi bakom varandra, hjälper varandra, vi håller kontakt med varandra, vi stöttar varandra även ekonomiskt om det behövs. 38:35 Som i den här gruppen då. Vi har ju alltså. Våra kamrater. Vi samlar in. Alltså via vår Facebookgrupp. Har vi samlat in. För 2014. 24 miljoner. Och delat ut. Allting helt ideellt. 38:56 Det var jättehäftigt. 38:59 Att få höra. 39:01 Det här ämnet. 39:03 Skulle jag drömma om. 39:07 FN-tjänsten. 39:10 29 maj. 39:13 Om ni sänder Karlavagnen då. 29 maj. 29 maj är ju veteran... Eller FN-dagen. Veterandagen. Allmän flaggdag. 39:27 Vi tar det som idé. 39:29 Jag tycker att det är jättebra idé. Jag har lagt den idén i er mejl 39:38 för ett par veckor sedan det får vi ta och titta om helt enkelt så du kan föra det vidare det ska jag göra, nu ska vi släppa in lite nyheter och annat tusen tack Roger och lycka till och så får du väl hälsa alla dina vänner där som ni brukar det ska jag göra det är många som lyssnar som har sömnsvårigheter som lyssnar sent ja jag förstår det så det är många som hör det här jag förstår det, men jag hoppas att du får en trevlig helg i alla fall 40:08 Absolut, detsamma. 40:09 Ha det gott, hej. 40:11 Gött, hej. 40:14 Vi åker till Kroksjö. Hej Elaine Åhman. 40:19 Ja men hej, hej hej. 40:21 Vad härligt att vi hamnar i Västerbotten. 40:24 Ja men visst, och dessutom i Lappland. 40:26 Ja eller hur, det är väl härligt. Det kändes som att det var en stund sedan faktiskt. Men du, när vi pratar om det här med en plats som betyder mycket för en, vars hamnar du då? 40:39 Ja då hamnar jag faktiskt i södra Kenya vid foten av Kilimanjaro. 40:44 Oj, jaha. 40:46 Nu får du berätta. 40:49 Ja, det är ju så här att upphovet till det är ju egentligen att jag åkte till Kenya i januari 1974 första gången. 40:59 Och där har jag jobbat med allting mellan himmel och jord och mött en massa människor utifrån att jag arbetar i kyrkligt sammanhang. 41:08 Och i början på 90-talet så startade vi upp ett projekt ute i vårt församlingsarbete med att bygga upp förskolor och Kurscentra. 41:21 Och utifrån det så fick jag väldigt goda vänner i den här byn som har växt sin dess. En by som heter Kimana. 41:29 Och dit har jag åkt sin början på 2000-talet nästan varje år och besökt vänner som jag har och har haft och som jag har fått under åren där nere. Och precis idag så har jag beställt En resa igen och åker ut för att vara ute två månader i februari och mars. 41:53 Det här är jättespännande. Visst, man pratar engelska där va? 41:57 Ja, men jag pratar Swahili. 42:00 Det gör du. Men klarar man sig med engelska i Kenya? 42:04 Jo, det gör man. Men ska man ut i byarna och träffa på olika... I olika sammanhang är det en enorm fördel att prata Swahili, inte minst när man blir stoppad av polisen, vilket det ofta har blivit. 42:19 Du ska inte köra för fort. Nej, jag skojar bara. Går det att beskriva hur stämningen är där i landet? 42:31 Ja, stämningen i landet, det varierar väldigt mycket var man befinner sig i landet. Om jag skulle åka till Nairobi, det känner jag mig absolut inte hemma och det trivs jag inte. 42:44 För stor stad kanske? 42:46 Ja, och för mycket folk och för mycket korrupta poliser. 42:50 Jaha. 42:51 Ett bekymmer som finns lite grann runt om i världen. Men om vi då fokuserar på Kimana som du har varit och gjort. Hur är ställningen där? 43:03 Där är det lugnt när inte jag är där. 43:08 Det är kanske dem jag borde ringa och fråga istället. Men hur kan du beskriva människorna? Första gången du kom dit, vad möttes du av? 43:18 Jo men det är ju så länge sedan, det har ju hänt så väldigt mycket men jag måste säga att jag har alltid mötts med respekt. 43:28 Och när jag nu kommer dit så möter jag oerhört mycket kärlek och omsorg och det känner jag att där har jag vänner som bryr sig på så många olika sätt. 43:41 Och jag mår så fruktansvärt bra. Jag fattar inte själv att jag mår så bra i den miljön. Jag känner mig trygg. 43:51 Men vad skulle du, för de som inte har varit där nu då, går det att beskriva... 43:57 Skillnaden mellan att till exempel vara någonstans i Sverige och i den här... Är det en by då eller ett samhälle, Kimana? 44:03 Ja, det är ju ett större samhälle som har ju växt oerhört mycket. Det är som ett köpcenter egentligen och det har ju byggts upp de senaste 20-30 åren har det förändrats väldigt mycket. 44:20 Det är klart att nu åker väldigt mycket turister igenom det samhället om man ska exempelvis åka till Ambosele National Park. 44:32 Om man kan stanna till. Jag har haft med mig besök och det man möter där ute är gästvänlighet och glada människor. 44:45 Jag hörde faktiskt så sent som idag, för vi är bekanta här nu då, fått höra om personer i Tanzania. 44:55 Och där så fick jag veta att det är en ganska stor skillnad. Om man möter svenskar på gatan så kan de vara ganska lite avstängda. 45:04 Antingen titta i telefon eller se lite... Men det händer aldrig där. Där lever folk. De har liksom uttryck i ansiktet. Är det någonting som du tycker stämmer in även där? 45:15 Ja, men det tycker jag nog. Men samtidigt har ju väldigt mycket av de här moderna medierna kommit dit ut också med mobiltelefoner och så här. Det är klart, det har ju också påverkat mycket där ute, men nej, nej. 45:33 Det är svårt att beskriva som så mycket annat. Man måste vara där och få riktigt förstå vad det handlar om. 45:40 Eftersom att du tycker att det måste finnas om de ska jämföra Sverige och Kimana så måste det vara någon känsla som du bär med dig som är annorlunda där. 45:49 Öppenheten och glädjen och tacksamheten. 45:54 Om man gör inte saker och ting som är märkvärdigt, om jag blir hembjuden till någon och de ställer fram te och banan eller några kokta ängs och säger de aldrig, de äder banan eller de äder så dåliga. Om det är någon som har bakat någon bullar så säger, varsågod, ta för dig. 46:12 Där har du väl en fantastisk stund. Vilken härlig inställning tänker jag. Det är väl sådär det ska vara, eller? 46:19 Ja men visst, absolut. 46:21 Och så är det ingen som säger, jaha då är det inte städa. 46:26 Ja, du vet. 46:28 Oerhört befriande. Men du Elaine, har du aldrig funderat på att flytta dit? 46:32 Jo, det har jag faktiskt gjort och jag har väl fått förfrågan också om jag inte skulle flytta dit för gott. Men jag har missat villkoren. 46:41 För att bli medborgare i Kenya, få citizenship som det heter, så skulle jag ha sökt medborgarskap när jag då tog därifrån efter att jag hade haft arbetstillstånd där ett antal år i nästan 20 år. Oj. 46:59 Det har varit ett villkor, men det har jag försummat. Och dessutom skulle jag ha gift med min kenian, och det har jag också försummat. För han som tyckte att vi skulle träffas så bra ihop, han var ju redan gift. 47:10 Ja, du ser. 47:15 Mm. Men känns det som att du har missat chansen lite grann, eller? 47:21 Nej men huvudligen. Jag har ju levt ett fantastiskt liv där ute. Jag är så gränslöst tacksam. 47:28 När människor som jag nu har kontakt med ibland ringer dem och berättar att om vi liksom inte hade träffat dig och din kollega och det ni gjorde för oss i kyrkan då hade jag varit död idag och det är du som har lärt mig allt det jag kan så när jag möter människor idag så tycker de jag är välutbildad för det var några som jag lärde läsa och några som jag lärde att köra bil och det har förändrat deras liv det låter enkelt men det har betytt oerhört mycket och så möter man tacksamheten Ja det är ju vackert men du sa ju också att ni hade byggt upp någonting där sa du inte det om någon skola och sådär Ja, både det ena och det andra. 48:09 Vi byggde upp förskolor och träningscenter och på en del ställen har det fungerat bra och på en del ställen har det fungerat mindre bra. Det handlar ju om ledarskap. 48:18 Men skulle du råda personer som känner sig sugen att testa en sån här att ställa upp och hjälpa till och så råder du folk att göra det? 48:29 Man ska se sig för. Man ska vara väldigt noga med... 48:34 Jag har väl varit godtrogen ibland och mina afrikanska nära vänner har väl skrattat åt mig. Men man ska se sig för med vilka man samarbetar och vad man satsar på. Det är jätteviktigt. 48:48 Ja, superintressant och det var himla härligt. När jag drog igång det här programmet så tänkte jag att ingen kommer att ringa in och säga att det är Kimana som är min plats. Nej, jag skojar bara. Jag blev frockad när jag fick se det, så det var lite kul. Överraskande. 49:03 Och så är det så här, att jag åker ut nu i februari-mars, att jag fyller 80 år i mars. Och det vill jag fira med mina vänner där nere. Och då ska jag köpa en get på komarknaden en tisdag med några av mina vänner för att köpa den geten. Annars blir den alldeles för dyr. Och sen ska jag ha fest tillsammans med mina närmaste vänner där ute. 49:24 Då gör vi så här att då hör du av dig när du har varit där så får vi höra hur det gick med festen. 49:30 Jo men det ska jag göra, absolut. 49:33 Men underbart. Tusen tack för att du var med i Karlvagnen. 49:36 Tack så hemskt mycket. Hej då. Hej, hej. 49:39 Här så läser jag om Frida Hasselgren. Hon skriver på vår Facebook. Det finns så många betydelsefulla platser för mig. Just nu så måste jag säga torpet. Det har funnits med mig sen jag var barn. Jag firade min första födelsedag mitt i vintern. Och kröp till tröskeln ute i farstund. Och somnade för det var så varmt av alla folk som var där. I somras bad jag lika mycket som jag alltid gör. Plockade nästan hundra liter bär. Och det är där jag sover som bäst. Skriver Frida Hasselgren. 50:13 Birger Pilman, hej! 50:16 Hej! Du ringer från Lindesnäs. 50:20 Ja. Och det ligger då nära Vansbro, vad jag förstår. 50:24 Ja. Och nu kommer ju då den här knäckfrågan. Är det Vansbro som är din plats som är så betydelsefull? Är det någon annan? Nej. Vilken är det då? Ja, Boden. Boden av alla platser. Varför då? 50:39 Ja, det är för att... 50:45 I det militära så har jag haft mycket besök. Eller gjort besök uppe där. 1985 fick jag en fråga om jag kunde åka upp dit. 51:00 Att ta hand om en pluton. 51:03 Ja. 51:05 För utbildning. En beredskaps pluton. 51:11 Och ja... 51:16 Det jag har sett av Boden tidigare så var ju det ett svar. 51:26 Att jag åker upp med min tre väntefrågare. 51:35 Och varför Boden då? 51:39 En central punkt... 51:44 När man kan åka och se så mycket där uppe. 51:52 Men det är ju spännande för då är det kanske inte riktigt Boden utan du tycker att det är bra för att du kan åka till andra platser. Ja men det är ju Boden som är kärnan. 52:05 Men vad har du att säga om Boden då? Du var där och tog hand om en pluton ska jag väl säga. 52:12 Lärde du känna Boden då? 52:16 Det var det jag gjorde. 52:21 På vilket sätt? Det är ju ett stort reglement. Eller var. 52:28 Underbart att vara där. 52:33 Hur många år var du där? 52:37 Då var jag där ett år. Men sen har jag haft tillfälle att vara där i små perioder. 52:50 På grund av min militära uppgift. 52:56 Det fanns ju allt i Boden. Och när jag bodde där då, då bodde jag ju... 53:08 inkvarterad ska man säga de gjorde ju så vi hyrde ju vilka undermörda människor och lokalbefolkningen var där som berättade historia om på den tiden när det var krig här och det var i Boden då 53:39 Om du skulle plocka en eller två saker som är bäst med boden, vad skulle det vara då? 53:47 Att bo där. 53:50 Att bo där? 53:52 Ja. 53:54 Varför? 53:59 Befolkning. Så det är trevliga människor helt enkelt. 54:03 Ja, förlåt. 54:05 Det är trevliga människor där helt enkelt. Ja. 54:09 Ja, en annan kom söderifrån. 54:12 Men de var ju vänliga mot alla militärer som var där uppe. Beväringar och biofficerare och så vidare. 54:26 Ja men det låter ju super. 54:28 Ja det var en bra miljö. 54:33 Ja men det är jättebra. 54:35 Vi kastar in det i den här listan Birger. För att tacka dig så får vi höras någon annan gång helt enkelt. Jag vet inte vad du menar. 54:42 Jag får inte citera det där som jag sa då. 54:50 Jag vet ju inte riktigt vad det var. När vi säger tack och hej helt enkelt så önskar jag dig en trevlig Harry Birger. Ha det gott. 55:00 Arvika landar vi i och då säger jag hej till Birgitta Wickerfelt. 55:08 Hej på dig du. Ja men hej. 55:10 Allt väl i Arvika. 55:14 En gång till. 55:16 Hörs, är den här dag då? 55:18 Jaha, nu var det väldigt lokal. Ska jag börja prata bonska med dig nu då? 55:24 Det är inte bonska, det är värmländska. 55:27 Ja, men jag sa ju det. Men eftersom att du använder värmländska... Hur mår du? Ja, det förstår jag ju. Jag bara sa att jag hade kunnat använda min dialekt. Då hade vi aldrig kunnat förstå varann. 55:40 Men Arvika, vilken betydelseplats har du om du nu får välja en? 55:48 Nu bor jag i Arbika. Det är ungefär i och halv mil från Brönska. 55:53 Ja. 55:55 Brunskog heter det. 55:58 Ja. Det är en härlig värmländska du har. Men är det den platsen som du mår bäst i? 56:07 Ja, det är det faktiskt. Där har jag sjunger flickor. 56:15 Där har jag konfirmerat mig. 56:18 Där har jag gift mig. 56:20 Det är mina två barn där uppe. 56:24 Och mina mamma och pappa är begravda. 56:30 Hela ditt liv i princip kan man ju säga då är samlad där. Mm. Har du bott där hela ditt liv? 56:38 Nej, jag har bott i Stockholm i 32 år. Hörde inte det? 56:40 Nej, jag gör väl inte det. 56:44 Inte riktigt kan jag säga. 56:47 Men hur var det att flytta från ditt brunskog då? Eller brunskog som man kanske säger. 56:55 Jag har flyttat år 20 på grund av att det finns inga jobb utan jag har åkt hit för att jobba. 57:01 Och sen så jobbar du, flyttar du tillbaka då när du blir pensionär eller? 57:06 Nej, nästan. Jag bodde i Stockholm i 32 år. 57:13 Och vad fick det att flytta hem? 57:16 Hemlängtan. 57:18 Det var så. 57:20 Hur kändes det då? Du växte upp och så flyttade du därifrån när du passerade 20 och så bodde du i Stockholm. Hade du hela tiden en hemlängtan under de här 30 åren? 57:33 Så fort jag var långledig från jobbet så åkte jag hem. 57:37 Det var så? 57:40 Vad sa du? Det var alltså så? 57:42 Ja. 57:45 Och vad var det som gjorde att det tog så lång tid att flytta hem då? 57:52 Ungarna blev stora. 57:58 Jag blev skyld. 58:00 Jaha. Ja. 58:02 Och ja, men jag ville hem. 58:06 Hur kändes det då när du väl tog ditt pick och pack och åkte hem till Brunskog? 58:11 Ja. 58:12 Det var det? 58:14 Mm. 58:15 Axlarna sänkte så. 58:16 Ja, nu bor jag inte i Brunskog. Men jag bor en och en halv mil därifrån ungefär. 58:25 Men har du alltid haft kvar någon person som du känner då under den här tiden du har varit borta? Ja. 58:34 Mm, det har jag. 58:38 Är det vänner eller släkt? 58:42 Ja, det är mest vänner. Men de ryter ju av mer och mer. Jag är 72. Det är inte så lätt att hålla koll på. 58:54 Men hur är det med dina barn? Har de något som binder dem till Brunskog där deras mamma är född? 59:03 Det är så här att mitt äldsta barn bor i Arvidsgård. Mm. Med barnbarn. 59:13 Ja, du ser. 59:13 Det är ju en bit på... Och mitt yngsta barn bor till en liffa. 59:18 Oj. 59:19 Wow. 59:22 Men vi har ju FaceTime och såna här grejer, men... 59:30 Ja man saknar dem. 59:35 Men känner du att för nu har ju då dina barn flyttat så pass långt bort. Hade det spelat någon roll om du hade bott i Stockholm eller om du hade bott där utanför Arvika? 59:49 Jag har så trött på Stockholm. 59:53 Det är så? 59:54 Ja. 59:55 Så du har gjort rätt beslut helt enkelt? Ja. 60:02 Arvis är det fint. Jag är född och uppvuxen där. 60:04 Så det kan jag rekommendera. 60:08 Då kanske du känner min svägerkällor. Vad heter det? 60:14 Ja, det är ju möjligt. Men det var så länge sedan jag flyttade därifrån. Så det är ju det. 60:22 Vad härligt då. Fick vi lära oss någonting om brunskog helt enkelt. Och vi fick även höra lite värmländska. Kan du dra en riktig ramsa på värmländska innan vi lägger på här? 60:35 Ska jag ta nu då? Jag går kära med dig, men det tar jag först. 60:41 Då tar jag en annan då. 60:45 Nej, jag kommer inte på honom. 60:46 Eller hur, det är svårt att få på beställning. Men vet du vad vi gör då? Då säger vi trevlig helg helt enkelt. 60:52 Det är samma till dig. Tack ska du ha. 60:54 Ja, men ha det gott. Hej då. 61:00 Hej Rolf. Ja, hejsan. Rolf känner Uppsala det här. Ja, stämmer ju alldeles underbart. Hur är läget i Uppsala ikväll då? 61:09 Ja, det är jättefint. Lugnt och stilla. 61:12 Ja, vad skönt. Och det är ju inte ofta det, det är Uppsala, men nu var det det ikväll här. Ja, men det låter ju det för att kalavagnen sänds. 61:19 Ja, det är det. Och jag lyssnade intensivt här. Och då undrade jag om en varm plats i min själ och det är Nortelje för mig. 61:28 Nortelje, okej. Hur kommer det sig? 61:31 Ja, jag bodde mina första tio år där och sen flyttade vi vidare i Uppland här. Men jämt när jag känner mig lite orolig eller sådär lite sorgsen då åker jag gärna till en hotell. Jag åker dit själv och travar runt på gatorna och känner att Där var det kanon att bo i alla fall. 61:53 Men visst är det där härligt på något sätt att besöka platsen man föddes och växte upp på. Det är ganska härligt att gå omkring på den platsen. 62:03 Ja, för mig är det fantastiskt fint. Och jag har haft en god vän där. Vår familj kände ju flera personer där som har följt oss ända fram till nu. Och den sista, hon hette Evi Glad och bodde i Nortelje då. Och jag gick gärna och besökte henne. Och hon somnade in i somras och var 95 år då. Ja, vad du säger. 62:25 Och då var det ju jättehärt att trava runt där och gå upp till henne och ta en kopp kaffe och så vidare. Ja. 62:31 Vad skulle du säga är bäst då? Är det bara att du växte upp där, men finns det någon minnen som du tycker är så extra varma? 62:40 Ja, jag har mycket fina skolminnen och allting var bra där. Min familj, jag var ensam barn där med mamma och pappa. De jobbade inom slakteriföreningen och ett advokantkontor inom Tälje. Så vi kände väldigt mycket folk där. 63:01 Men jag vet inte, allt var väldigt positivt och glatt där. Trots att jag låg mycket på sjukhus där så det här var bästa tiden för mig. Och hamnen och skärgården fanns inte till och alla människorna. Det var en annan tid då. Och man hade väldigt bra gemenskap med varandra. Ett bra föreningsliv i den där stan. 63:24 Det var en liten idyll. Hade du önskat att du skulle ha bott kvar där? 63:29 Ja, på ett sätt har jag gjort det mycket, men på ett sätt är jag jätteglad att vi flyttar därifrån med. På grund av jobb och utbildning och skolor och allt det där. Så jag längtar inte tillbaka av den anledningen. 63:46 Familjelivet var jättefint där. 63:48 Men jag tänker också att du har väl inte alldeles för långt från Uppsala till Nortelli? Det går ganska fort att åka tåg. Nej, det är ju... 63:54 Nej, det är ju jättenära. Alltså jag kristar dit lite då och då faktiskt. 64:00 Men det känner jag ju ingen där så då tar vi här runt i Nortelje och sitter där och tittar lite och tänker på husen och går in i portar och gångar där och har det jättefint. Ja, det är ju underbart. 64:12 Ja, det är det faktiskt. Vad skönt Rolf, då har vi nitat in Nortelje också på den här kartan av platser som betyder mycket för folk. 64:21 Jajamän, och den finns dygnet runt hos mig också. Ja, det är ju underbart. Tack så mycket och ha en trevlig helg. Tack själv. Jag önskar alla Notelliebor en god fortsättning. 64:33 Såklart. Hej då. Hej då. 64:39 Då säger jag hej till Anlis Bengtsson. 64:43 Hej, hej. 64:44 Du ringer från Höganäs. 64:46 Ja, ner i Skåne. 64:47 Ja, och det är så himla fint. Vi har haft många som ringt från Skåne den här kvällen vilket är ju härligt. Men det är så spännande för det är många som ringer någonstans ifrån men det är inte alltid att det är den platsen som är den som betyder mest. Hur är det för dig? 65:03 Nej, men det är ju Öland som är det som sitter mest i minnet på mig tycker jag. För att vi kampar där på Öland- Hon var ungefär två år tills hon var ungefär femton. Varje slommar pappas alla fyra veckor med tält på samma campingplats och på samma plats på campingplatsen. Så vi liksom boka den varje gång vi åkte därifrån att nästa år kommer vi den och den datumen. Och så hade de reserverat den platsen för oss. 65:34 Så det var väldigt mysigt att vara där faktiskt. Det var inte för min mor. 65:39 Det inser man ju nu när man har blivit vuxen och har barn själv. 65:43 Det var nog inte så mycket semester för henne. Men för oss andra så var det väldigt mysigt att vara där. 65:50 Men hur minns du den här tiden då? 65:53 Jo, men alltså det var... 65:56 Jag kommer ihåg mycket av ljuden och lukten av gran- och tältskog. 66:03 Man körde ut och plockade jordgubbär och sen åt vi jordgubbär med farsk mjölk och nybakat fransbröd till lunchen. 66:13 Vi körde in till Borgholm och skaffade lånekort på biblioteket. Vi lånade böcker som mamma läste för oss när jag inte själv kunde. Sen läste vi själv när vi blev stora, jag och min syster. 66:27 Man lärde känna för många gånger att det var andra familjer också som kom. År från år. Så man lärde känna unga och familjer och barn som hade kompisar när man var där. Åh, när är de? Nu har de kommit. Och så badade man. Sommarna var ju alltid mycket finare på den tiden. 66:46 Men jag blir också imponerad att ni tältade i fyra veckor. 66:55 Det här är ju väldigt många år sedan, så det var väldigt exklusivt att ha en husvagn. Det var inte många som hade husvagn på den tiden, utan det var ett tält som gällde. 67:07 Man fick dra på sig, var det inte beglädda om det blev kallt. Vi hade ganska stort tält, så vi hade i princip en liten köksavdelning. Vi hade ett vardagsrum, matrum och två sovrum. 67:20 En till mitt syster, mig och en till mamma och pappa. 67:23 Och maten, hur höll ni den kall? 67:25 Ja, det var ju kylväska. Och så fick man gå upp i receptionen varje morgon och byta kylklampar. 67:33 Och sen var det ju då, oftast gick man upp i affären, för det var ju affär på campingplatsen. Och då liksom var det, inför varje måltid så var det ju oftast att man gick upp och köpte en liter eller två liter mjölk. Och så fick man ju dricka upp den. Man kunde liksom inte spara så mycket. Så det var ju primitivt, men man var inte van med något annat på den tiden höll det på att säga. 67:56 Spelade ni spel på dagarna? Var ni och badade? Vad gjorde ni när det regnade till exempel? 68:01 Då var det mycket att man läste mycket. Vi skaffade alltid sommarlånekort på bilen. 68:09 Biblioteket inne i Borgholm och så läste vi mycket och sen körde vi ut mycket också, alltså runt Pöland och tittade och körde in till Borgholm och körde noggrut och lite överallt och så. Man gjorde mycket sådana grejer och sen satt och pratade och umgicks och hade lite leksaker och sånt som vi satt och läggade. 68:32 Och sen när det då var bra vädret, man spelade badminton, man badade mycket och så här. 68:39 Alltså från två år till fem, alltså det är ju tretton år. 68:43 Ja, varje sommar. Det var inte lika spännande. Ja, det förstår jag. 68:48 När pappa hade slutat jobbet inför sin semester så... 68:53 Packar man bilen? Du kan tänka dig, vi var fyra stycken och sen i början hade vi en liten folkvärldsbubbla. Och den packade vi liksom fylld med tältet och allt, allt. Så de byggde upp i baksätet till mig och min syster. Så det var liksom plant, det var inte så viktigt med bilbälten. 69:11 Nej, man hade ju ingen bilbälten för det var det. 69:13 Nej, precis. Det blev som en hel yta som vi halvst låg där bak i baksätet. En stor packning uppe på taket för att vi skulle få plats med allting. 69:24 Det är så otroligt fascinerande att ni bodde så i fyra veckor i tretton år. Minns du vad det var som gjorde att det blev en sista sommar där då, när du var femton? 69:34 Alltså då blev man ju tonåring och så fick jag en pojkvän. Och då var det inte kul att följa med föräldrarna längre. 69:39 Men såklart. Det vill man ju inte. 69:40 Såklart. För de åkte upp tror jag sista året när jag var 15. Och då kom jag och min pojkvän upp där och hälsade på. Men nej då ville jag inte. Och sen tyckte de att det var lite tråkigt när inte vi var med och jag och min syster. Så att sen blev det inte så mycket. Sen har jag och min syster varit där uppe. 70:00 I vuxen ålder. Men då hyrde vi något rum i Borgholm. 70:09 Vad minns du då? Var det bra väder eller dåligt väder? 70:14 Det var alltid bra väder. 70:16 Jag kommer ihåg speciellt en gång, det var sånt ösregn. Och då satt vi liksom in och sen när det hade slutat regna så gick vi ut och tittade för att se om det hade hänt någonting med de andra stackars pälstarna för pappa hade grävt. 70:31 kanal runt i tältet. Så vi undgick att få in någonting i vårt tält. Men det var ett yngre par som låg i en liten håla. Och vi gick bort och tittade hos dem. Och de hade alltså lera över hela golvet. Allting flöt inne hos dem. Det var så synd om dem. Gruppar, liksom matgrejer och täcke och ja, luftmadrasser och allt. Alltså det var bara rena surjan till dem. Men så Okej, då var det lite halvtaskigt väg just den dagen i alla fall. 71:04 Men annars så... Ja, otroligt. Hade ni samma tält också under alla dessa 13 år? 71:10 Jag tror vi hade något lite mindre furs. Men sen efter några år så byttade vi till det här lite som är lite större tältet. Så att vi hade lite bättre plats i alla fall. Och sen var det ju liksom primitivt. Inget vatten såklart, ingen toalett. Utan blev man kissnödig på natten så väckte man mamma och då väckte hon alla de andra. Och så gick vi en i trupp upp i toaletten. Så att inte en unge ville gå och sen timmen senan skulle nästan gå. Utan då skulle alla upp i toaletten och sen gick vi tillbaka mitt i natt. 71:39 Du måste få en fråga till innan vi ska snart sluta här. Men vad åt ni för någonting? Berätta någon måltid för det är så spännande. Grillar ni utanför tältet till exempel? Ja. 71:49 Ja, det gjorde vi. Men sen hade vi också gasolkök. Sådana här primuskök. Så mamma gjorde ju så vanlig mat. Korv, potatis och sådana saker som vi ändå försökte. Men så blev det att man grillade en sån här liten grill utanför. Helt underbart. 72:06 Jogårdbar med mjölk. Ann-Lis Bengtsson, vi måste sluta här för nu ska vi släppa in lekenheten. Trevlig helg och helt underbart att du ringde in och berättade om Öland. 72:16 Tack tillsammans och trevliga er själv. 72:18 Hej då. Tack.